Min bästa vän fick ett jobb i oslo och åker nästa vecka. Jag tyckte själv jag tog det oerhört bra och är verkligen överlycklig för hennes skull! Jag glömde nog bort hur mycket jag verkligen skulle sakna henne, att hon verkligen skulle åka.. Det känns overkligt på något sätt. Vi ses ju så himla ofta. Men idag förstod jag nog det för första gången, att hon SKA åka. Det blev en chock och jag började gråta floder över hur mycket jag kommer att sakna henne! Om jag inte förstod hur bra det här är för henne skulle jag gå ner på mina bara ben och bett henne att stanna.. För det här känns verkligen inte bra, jag får sådan lust att bara ta mitt pick och pack och följa med. Och det vet du att jag skulle, om jag bara kunde. Men jag vet ju att du kommer tillbaka, fast det kommer att kännas som en evighet. Jag kommer och hälsar på dig så fort jag bara kan. Jag kommer att sakna dig kompis, du är den bästa ♥