Förlossningsberättelse:

söndag, kl: 22.00 ... startade värkarna när jag la mig ner för att sova i soffan. hade ungefär som stark mensvärk och förstod nästan att det skulle vara på gång.

runt kl 01.00... började jag få lite blödningar. sedan gick jag upp för att duscha, skönt var det mot värkarna!

kl: 03.00... gick slemproppen. och värkarna började komma med 4-5 minuters mellanrum.

kl: 05.30... hade jag packat klart det sista  jag skulle ha med mig till bb, likaså kalle. nu ringde jag in till förlosningen och berättade att jag hade värkar och att slemproppen hade gått och undrade hur jag skulle göra nu... hon tyckte jag skulle vänta med att åka in och lägga mig ner och sova en stund. lättare sagt än gjort tänkt jag! men somnade faktiskt och sov i en timme.

kl: 06.30... vaknade jag av en rejäl värk! och blev nästan rädd, ska de göra såhär ont? hade ont i vänstra sidan av ryggen och mindre ont i magen. men det var tydligen så att leon låg konstigt i magen så att det gjorde ont i hela sidan på mig. sa barnmorskan.. nu sa jag till kalle att det var dags att hämta bilen och dra! så vi lånade kalles systers bil och ringde mamma så att hon fick fixa allt med dalton.

kl: 07.00.. påväg till västerås gjorde vi ett stopp vid macken och köpte mig en smörgås och en dricka. då jag förstod att det skulle ta ett tag innan man fick något i sig. lyssnade på radion hela vägen till förlossningen.. två låtar med "kings of leon", haha och jag bara förstod att det skulle komma ut en liten leon senare den dagen. jag blev helt rörd och sa det till kalle att: "tänk att vi har vår bebis här snart".

kl: 08.00...  kom vi in till förlossningen. vi fick ett rum och hon tog blodtryck på mig och la en sån där kurva på mig, så man såg när mina värkar kom och hur stora dem var. vilket kalle tyckte var lite roligt att kolla på: " nuu kommer en, den här var större än den andra", haha. sen såg man bebisens hjärtljud hela tiden.

kl: 09.00... kom hon in igen med lite snygga kläder ( nät trosor och två rockar). sedan skulle hon kolla om jag var nå öppen, och det visade sig att jag hade öppnat mig redan 6 cm! shit vad coolt tänkte jag, att jag har klarat mig såhär långt utan att knappt ha klagat nånting eller bett om nå smärtstillande.

kl: 09.30... frågade dem om jag ville ligga i badet. jaaa sa jag, vilket var bland det bästa jag gjort! hjälpte super bra mot värkarna. dem frågade också om jag ville ha ryggmärgsbedövning, men jag tackade nej... jag tänkte att jag har ju knappt ont att den där sprutan nästan måste vara värre än dem värkarna jag hade då.. jag och kalle satt och pratade en massa, mådde verkligen jätte bra och kalle var lite avis som satt och frös.. haha han ville också bada. mysigt med spottlights i taket och lite fika.

kl: 11.30... fick jag jätte ont av värkarna och sådär i sidan igen.. nu kom jag knappt upp från badet. kalle fick hjälpa mig upp. sedan gick vi in till förlossnings rummet. när jag kom in där satt dem på kurvan över magen igen. sedan kollade hon om jag hade öppnat mig något mer, nu hade jag öpnnat mig 8 cm. men vattnet hade inte gått, så hon sprack hål på hinnorna. hon frågade mig om jag ville ha någon smärtlindring, då sa jag att jag inte ville ha något mot värkarna.. men att jag ville ha en bäckenbottebedövning precis innan bebisen skulle komma ut. sedan lämnade hon oss och vi försökte ta oss igenom värkarna tillsammans...

kl: 12.00... började jag krysta ner bebisen mot bäckenet. (då det gjorde som mest ont) .. tycker jag.

kl: 12.30... fick jag börja krysta på ordentligt! detta tog lite tid. jag fick iaf min bäckenbottenbedövning som jag ville ha, den gjorde faktiskt inte nå ont som jag trodde den skulle göra. det stack till lite bara. riktigt bra var den, kände nästan inte nånting vad som hände där nere.. MEN den gjorde så att värkarna inte blev lika starka, så dem blev tvugna att sätta dropp i handen på mig. nu kom dem ofta och var väldigt intensiva. stackars kalle kände sig hjälplös.. det enda han kunde göra var att hjälpa mig med var att servera saft, badda pannan, puscha  på mig och hjälpa mig med lustgasen. vilket han gjorde jätte bra! han var så gullig under hela förlossningen, försökte verkligen sitt bästa. haha, men det där med lustgasen förstod jag inte mycket av. det gäller att andas in "rätt" för att det ska funka.. precis innan värken kommer. men jag tog den alltid försent så  den hjälpte inget... men den hjälpte mig att fokusera på något annat... så den var ju lite bra iaf. det var riktigt kämpigt nu i slutet när huvudet skulle komma, det gjorde inte direkt ont.. men jag hade verkligen slut på krafterna när värkarna kom så intensivt och huvudet aldrig ville komma ut. men när väl huvudet är ute så går det jätte fort.

17/8-09.. kl: 17.21... kom vårt lilla mirakel! kalle viskade i mitt öra att det var en liten pojke och vi bestämde oss direkt för att det blev en liten Leon. känslan när han kom upp på mitt bröst är helt obeskrivligt. vilken känsla! vilken underbar liten kille vi hade fått. jag har aldrig känt mig så stolt över nånting förut. Leon vägde 4120 g och var 51 cm lång. ♥ det absolut bästa som har hänt oss!!

känns som att jag kommer att gå över två veckor eller något.. mamma gick över 15 dagar med mig och kalles mamma gick över 14 dagar.. så ärver väl det av dem, så det är alltså dem jag ska skylla på ;) haha.
idag har lilla dalton magsjuka stackarn, mår jätte dåligt.. vet inte riktigt vad han har ätit. han har ju både varit med kalles och min mamma dem här två dagarna.. så nu blir det bara hundfoder ett bra tag framöver! fast det är ju det enda han får när han är hemma, då jag vet att hans mage nästan inte klarar av något annat..
nu har pauline snart lunch, så nu ska vi strax iväg och käka lite grekisk sallad på dramaten! sen får vi se vad helgen bjuder på, inget planerat. men man kan ju hoppas att det kommer en liten familjemedlem :)

still at home.. ingen bebbe än. tänkte att jag skriver det här, så ni som undrar vet! haha för jag kan säga att frågorna är många och luren går varm om jag fortfarande är hemma.. då vill man bara svara: nej nu är den lilla här! men icke. längtar tills jag får ringa hem kalle och bara säga: nu är det dags! haha, stackarn kommer bli livrädd.. börjar bli lite nervös nu  inför det hela. men inte jag, inte än, inte alls.. vill bara sätta igång det hela nu! jag blir inte direkt smidigare känner jag. men det är så jag känner nu, för vem vet.. det kanske kommer lite nerver när man är påväg in?



Så här tar du tiden på värkarna:

Titta på klockan och be den blivande mamman att tala om när värken börjar. Ta tiden från första "nu" genom hela värken och fortsätt genom hela den värkfria delen till nästa "nu" det vill säga när nästa värk börjar. Tiden räknas alltså från första värkens början till andra värkens början. när det 4-5 minuters mellanrum mellan värkarna är det dags att åka in!

men det tar ju som sagt en timme att åka in till förlossningen.. lite svårt med tiden då. men jag tror man borde känna på sig när man ska in och oftast är det ju inte någon panik. får ringa om rådgöra med dem på förlossningen när det börjar närma sig:)

Huvudet kan vara lite missformat efter födseln. Barnet kan också vara täckt i fosterfett eller blod. Det är helt normalt. Det är också vanligt att det har fläckig hud eller skrapmärken. På grund av moderns hormoner kan könsorganen vara lite förstorade och det kan även komma lite mjölk från barnets bröstvårtor, oavsett om det är en pojke eller flicka. Det kallas häxmjölk. Det försvinner inom några dagar och är helt normalt.

3.5-4 kg	50-52 cm

Längden mäts från huvud till fot. Måtten kan variera relativt mycket.

Mamma:

Alla förlossningar är olika långa men de följer ändå ungefär samma mönster. Barnmorskan delar in förlossningen i tre steg; öppningsskedet, utrivningsskedet och efterbördsskedet.

Har barnet inte kommit än? Bli inte frustrerad. Barnet kommer ut när det är redo. Bara 5 procent av kvinnorna föder på det beräknade datumet. Se till att vila så mycket du bara kan. Det kommer att gå åt mycket kraft till förlossningen och du kanske måste vara vaken i upp till 24 timmar i sträck.

Partner:

Din viktigaste roll under förlossningen är att finnas där. Ge din partner vatten, torka pannan, massera och håll henne i handen. Peppa och pusha henne men var lyhörd för hennes känslor och smärta. Du är hennes stora stöd.

Har barnet inte kommit än så stöd din partner i hennes eventuella frustration. Få henne att tänka på annat än det beräknade förlossningsdatumet.